The Lord is the rock

Jag tänkte visa lite bilder från konserten igår. Jag har inga jättebra bilder, men dessa får duga. Först ut en film som William filmade. Vi sjunger The Lord is the rock. 

JP var där och fotade och skrev om oss i dagens tidning. Tre tändstickor fick vi och det är väl helt ok. Och jag kunde hitta mig själv på bilden. :) Kan du?

lite ont i mitt hjärta gör det då

Jag har precis kommit hem från två fantastiska konserter med Jönköping Gospel, kören med 400 sångare, som hade konsert i Jönköpings nya konserthus SPIRA idag. Och jag var med! Det var riktigt roligt. Jag har inte tyckt att det har varit roligt varje övning, men att stå tillsammans med 400 andra sångare på en ställning som svajjar av gung och dans och bara sjunga för kung och fosterland. Det är en ganska mäktig känsla faktiskt. Jag tror att vi i kören tyckte om det mer än de som satt i publiken. Min favoritsång på repertoaren måste nog vara I love the Lord. Den är riktigt fin. Sen gillar jag Halleluja, you´re worthy också. Jag ska se om jag lyckas lägga upp nåt litet klipp imorgon. William filmade lite med mobilen. Jag får lite ont i mitt hjärta när jag tänker på att jag kanske inte får uppleva detta igen. Kören fortsätter i och för sig till hösten, men jag hade inte tänkt gå. Jag tycker det kostar för mycket när man inte är student längre och så vet jag ju inte riktigt hur mycket tid jag har i höst. Men jag kanske måste ändra mig. Finns det nån kompis som känner att de vill gå tillsammans med mig?

Jesus för världen givit sitt liv

För många innebär påsken många roliga traditioner. Massa godis, ägg och fjädrar. Jag älskar traditioner men så här på långfredagen kan man ju försöka fokusera lite på varför vi egentligen firar påsk. När jag var liten hade vi alltid påsksamling med skolan. Då gick vi till dalvikskyrkan och lyssnade på när prästen berättade om Jesus. Jag var den enda som sa amen efter bönerna, för det var jag van vid, men inte de andra. Och så sjöng vi påsksånger, denna tycker jag allra bäst om: 

Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre mig giv. Mig att förlossa offrar Han sig, då han på korset dör ock för mig.

O vilken kärlek, underbar sann! Aldrig har någon älskat som Han. Frälst genom Honom, lycklig och fri, vill jag Hans egen evigt nu bli. 

Tag mig då, Herre, upp till ditt barn, lös mig från alla frästarens garn. Lär mig att leva, leva för dig, glad i din kärlek, offrande mig.

Fast "Jesus har uppstått, hurra, hurra" och "Graven ligger tom" är ju också rätt fantastiska sånger. Hoppas att ni alla, troende som icketroende,  får en fin påsk med era nära och kära!

du är min hjälp, min tröst

 

Jag blir glad när jag ser att våren är på väg. Krokusarna på mammas och pappas gräsmatta viskar lite försiktigt att snart blir det varmare och ljusare. Då känns livet hoppfullt och härligt.

Jag spelar orgel varje söndag i kyrkan. Denna söndagen hade sångledaren inte bestämt vilka psalmer som skulle sjungas så då valde jag några som jag tycker om. Denna tycker jag speciellt mycket om.

Jesus, när tanken flyr till dig, med glädje fylls mitt bröst. När orons börda trycker mig, du är min hjälp, min tröst.

Ej hjärta känt, ej tunga sagt mer ljuvt och heligt namn. Den frälsningsplan du fritt framlagt bär till din trygga famn. 

Hopp för den själ som tyngs av sorg: Du skänker tröst och mod. Du är vår frälsnings säkra borg, o Herre, ren och god. 

Imorgon börjar en ny vecka på praktiken. Jag trivs bra och hoppas lite i smyg på att kanske få jobb där nån gång. Det hade varit trevligt. Det finns knappt några jobb ute nu, men jag hoppas att det dyker upp några snart så jag kan komma igång med att söka. Det är både roligt och läskigt att tänka på att jag snart ska ut i verkligheten. Nu börjar jag nog bli vuxen ändå. Jag kommer ihåg i åttan när jag tyckte vi var så rysligt stora, min uppfattning kanske har förändrats lite sen dess. 

I love the Lord

 

Oj, bilden blev visst väldigt suddig. Idag på planeringen fick jag det stora ansvaret att skriva veckans schema i kalendern. Det känns skönt att de liksom använder mig som om jag var en av dem. Ni kanske tycker att det är en bagatell att få fylla i kalendern, men jag är ändå rätt nöjd faktiskt. På eftermiddagen gick vi på utflykt med de små barnen. Vi plockade bajs som de sedan ska plantera och se vad som växer. Massa harpluttar hittade vi. 

På kören ikväll sjöng vi en jättefin sång. I love the Lord. Den var väldigt mäktig och vacker. Det ska bli så roligt att få sjunga i den stora kören i Jönköpings nya konserthus. Jag tror att det kommer bli bra faktiskt. De senaste veckorna har jag haft flera ögonblick då jag har varit så lycklig över min tro på Gud och Jesus Kristus. Lördagens bröllop i Kristine kyrka och kvällens körövning var två  sådana ögonblick. Jag blev så berörd av den fina sången. I söndagsskolan i söndags läste vi ett skriftställe där det stod att vi ska lovprisa Herren. Det är precis vad jag gjorde ikväll och det kändes så bra. Jag önskar bara att vi gjorde mer av det i vår kyrka. (Jag tycker faktiskt inte att psalmerna känns lika mycket som lovsång) Men jag antar att det inte kommer ske förrän någon (typ jag) tar tag i det och startar en gospelkör. Synd bara att man är så fruktansvärt lat så man inte har ork och tid för sådant. Underbara Clara skrev ett sånt bra inlägg idag, om engagemang, som jag verkligen tyckte om. Speciellt början av inlägget. Klicka gärna på länken och läs hennes tankar. 

 

Jag bjussar på en bild på min stackars man också. Blåtira och svullen näsa. Boxning verkar vara en farlig sport.

puss hej

Fantastisk text på dagens körövning.

 

Jag kom precis hem från övning med gospelkören. På bussen på väg hem satt jag bakom två coola tonårskillar i keps. Jag tjyvlyssnade lite på deras samtal. Det handlade mest om skäggväxt och alkohol. Sen ringde ena killens telefon: Hej mamma ... jag är på ciggaren ... ok då hoppar jag av där .. puss hej. Hur gulligt va inte det??

Första vfu-dagen var ganska bra tycker jag. Personalen verkar jättetrevlig och barnen var också gulliga. Det enda som var lite jobbigt var att det var så många barn, och överallt. Hundra barn på ett och samma fritids, från förskoleklass till trean. Och en gigantisk anslagstavla med nålar i olika färger, massa namn och olika grupper. Jag blev inte riktigt klok på det. När jag har jobbat på fritids förut är jag en sån som vill ha stenkoll hela tiden. Jag går ofta och kollar på listan och räknar hur många barn det ska vara och kollar så jag vet var alla är. Men det är HELT omöjligt på det fritidset jag är på nu. Det är bara att glömma. Ja ja, imorgon ska vi på utflykt, det blir nog skoj.