lite ont i mitt hjärta gör det då, nr 2

På sommarhalvåret brukar jag ofta promenera runt rocksjön. Jag älskar det för det är som att gå in i en annan värld tycker jag. På västra sidan av sjön är det ett naturreservat där man går på spångar. (Heter det så?) Jag var i alla fall ute en runda idag och njöt. Jag sprang en liten bit till och med, duktigt va? (För en springhatare som jag. Jag har aldrig gillat att springa men önskar att jag gjorde det.) Oh well, när jag var ute och gick där, med Gärdestad i lurarna, funderade jag lite på livet. Och jag blev alldeles vemodig. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på att jag inte ska gå på högskolan mer än en vecka till. När broar till trygheten bränns... (Ja, Gärdestad gjorde inte situationen mindre vemodig) Usch, jag gillar verkligen inte att växa upp. Har aldrig velat bli vuxen, men jag antar att jag nästan har blivit det nu.

Sen kom jag runt till den vita bryggan där vi var med fripedsen och letade smådjur i vattnet. Pär blev så glad när vi hittade en märla. :) Nån som minns? Sen kom min syster Helena dit med sina pensionärer och så visade jag dem alla småkryp vi hade hittat. Fina minnen det där. Jag hoppas att jag kan skapa mig lika fina minnen på något fritidshem i höst. Men lite ont i mitt hjärta gör det allt när jag inser att jag inte ska få äta lunch med Emma och Sofie varje dag. Och aldrig gå upp till sofforna på fjärde plan när man är trött och hängig. Och aldrig mer sno ett grupprum från någon i biblioteket. Det är mycket jag kommer sakna.

Idag har jag sökt mitt första riktiga jobb. Spännande! Jag ska söka några fler imorgon. Wish me luck!